Vi kunde inte fått en sämre start på 2011. Jävla skit år! Jag är så ledsen och arg just nu, livet är så sjukt orättvist. Varför, varför nu?!
Vi som skulle hjälpa farmor och farfar att flytta till Billeberga idag. Båda har räknat ner till flytten och det var längesen jag sett dem så glada som jag gjorde när jag träffade dem på julafton. Allting skulle ju bli så bra!

Jag känner igen det här något fruktansvärt mycket. För nästan exakt två år sedan gick mormor bort i cancer. Hon och morfar hade precis flyttat till det söta lilla huset de så gärna ville ha, speciellt mormor. Tyvärr fick hon aldrig chansen att njuta av det, jävla sjukdom och jävla orättvisa.

På ett sätt är det nästan värre den här gången. Jag älskade mormor något obeskivligt mycket och jag var helt förstörd när hon lämnade oss, men på något sätt hade man förberett sig mentalt på det. Jag visste innerst inne hur sjuk mormor var och därför kom det inte som en chock.
Men det som hände igår, kom från ingenstans...det gör så ont.

Tankarna går mest till min farfar just nu som har Alzheimers sjukdom och som inte klarar sig själv. Flytten blir därför inte av. Den enda utvägen är nog att sätta honom på ett ålderdomshem, men det gör ont i hjärtat.
Det svåra är att förklara för honom att farmor inte finns längre. Trots att det var han som hittade henne livlös så gör sjukdomen att han inte riktigt förstår och att han glömmer.
Igår när jag träffade honom var han lika glad som han brukar vara, dock berättade pappa att han gråtit då han sett ett foto på farmor tidigare under dagen.

Det var skönt att skriva av sig lite, nu ska jag försöka sova. Har inte blivit mycket sömn natten som var, när ska tårarna ta slut?


Världens bästa farmor. Jag saknar dig redan något fruktanvärt mycket ♥